Undersökningen vid Stora Boplatsen, Ramsjön hösten 2001.

Raä 47 är en av Hallands fyndrikaste stenålderslokaler. På platsen har bl.a. inregistrerats kärnyxor, skivyxor, bergartsyxor, olika typer av spånkärnor samt spån, mikrospån, knackstenar och tvärpilar.
Inom boplatsområdet har under lång tid och återkommande plockats flintmaterial av samlare i trakten. Ett stort material finns hos Folke Svensson, Falkenberg, som också medverkat till att fornlämningen nu är registrerad.

Under framför allt 1970-talet samlade Folke Svensson i Falkenberg in ett stort flintmaterial från ett förhållandevis begränsat område norr om staden, vid gården Björnhult (detsamma som Bjärnhult). Däremot hade ingen arkeolog gått igenom hans samling.
I december år 1999 gjorde undertecknad, tillsammans med Bengt Bengtsson och Göran Bengtsson, en genomgång av Folke Svenssons samling. Resultatet av hans denna enkla studie var häpnadsväckande. På den s.k. Stora boplatsen kunde inregistreras det största insamlade materialet från Kongemosekulturen. Bara som en jämförelse: På den Stora boplatsen har insamlats mer än tre ggr så många kärnyxor och skivyxor samt fyrahundra ggr fler spån- och handtagskärnor (6 st på Tågerup och över 2600 st på Stora boplatsen) än på den kända och omtalade Tågerupboplatsen i Skåne (jmf Althin 1954:104, Nordqvist 2001:10).

Undersökningens primära mål, beträffande den övre ytan på fast mark, är att se om det förekommer anläggningar i form av hyddor och gravar, samt hur de förhåller sig till omgivande flintmaterial. Det sekundära målet är att gräva i mossmarken för att avgöra i vilken grad det förekommer organiskt fyndmaterial och att avgöra dessa lämningarnas funktion, utbredning i plan och lagerföljd.
I samband med den tidigare omtalade förundersökningen från år 1999, så kunde konstateras att mossmarken nedanför den s.k. Stora boplatsen innehåller bevarat trämaterial. På 2 meters djup påträffades ett trästycke med förkolnad ände (vedträ).

Platsen har legat på vid stranden av den forna Ramsjön. Denna sjö var under mellanmesolitikum närmast att likna vid en gigantisk lagun som innehöll ett bräckt vatten.

Den Stora boplatsen förefaller vara viktig för att utöka våra kunskaper kring bl.a. bosättningsmönster, resursutnyttjande och kronologi. Detta speciellt angeläget i en region där kunskapsluckorna är omfattande. Platsen är viktig inte enbart för forskningen kring mellanmesolitikum i Halland utan även för den forskning som bedrivs i Skåne och Danmark.
De frågeställningar som ställs inför undersökningen är följande:

Kronologiskt utnyttjande; Kan materialet visa på platsbunden verksamhet, vad man gjort och hur länge man varit i området?
Resursutnyttjande; Kan orsaken och kanske närheten till mossmarken (sjön) avspeglas i flint- och anläggningsmaterialet? Förekommer även benmaterial i utkastområdet? Kan dessa organiska lämningar belysa eventuellt resursutnyttjande?

Anläggningar är visserligen sällsynta under äldre stenålder, men närheten till områden med rikligt förekommande flintmaterial indikerar att här kan finnas samtida anläggningar, som exempelvis hyddor och gravar. I utkastområdet kan även fasta fiskeanläggningar förekomma. Förundersökningen har påvisat att det förekommer bevarat trämaterial i denna del av mossmarken.
© 2001 Bengt Nordqvist



Utgrävningen blev uppmärksammad i web-tidningen,
Arkeologiska nyheter & facta - Internet Malmö 2000, se artikel