Skåneresan våren 2000.
Bronsåldershögen och den 8 meter långa skeppsättningen i Lugnarohögen blev utgrävd och restaurerad 1926-27. Mellan Vallåkra och Kvisttofta, nere vid Rååns branta ravin, ligger platsen för en märklig fornlämning. På de nakna sandstensväggarna finns spår av hundratals sliprännor, som uppstått efter slipning av flintyxor under stenåldern. Utgrävningarna i Skateholm, hör till en av världens mest spännande arkeologiska upptäckter. Här uppenbarades spåren av ett 7000 år gammalt samhälle, med huslämningar, gravar, redskap, vapen och smycken.
Ett kort stopp gjordes även vid platsen för Trelleborgen där Anders läste högt för oss andra oinvigda Sista besöket för dagen blev Ales stenar som inte utan orsak är Skånes mest besökta fornlämning. Stensättningen, som är 67 m lång och består av 59 stenblock och är från600-talet e.Kr. d.v.s. slutet av folkvandringstid. Övernattningen gav väl för oss flesta ett oförglömligt minne av vandrarhem. Frukosten, som serverades i ett fjärde hus, var det absolut heller inget fel på!
Ristningen Järrestad strax väster om Simrishamn. Hällen, ca 15 x 20 m är med ett vimmel fylld av inhuggna fotsulor, skepp, ormbilder och skålgropar. Den mest märkliga figuren avbildar en stor mans(?)figur, den sk. Dansaren. Ristningen anses som Skånes märkligaste och med sina 1262 figurer är den en av landets största sammanhängande hällristningslokaler. Fotsulorna och de nakna fötterna tycks alla gå åt samma håll, nedåt till den fuktiga ängsmarken.
Att vi idag skulle förstå vad de ville förmedla är naturligtvis inte möjligt. Tros- och världsuppfattningar förändras genom tid. Vi inte ens från vilket håll vi skall betrakta "bilderna". Att bara ha förmånen och möjligheten att kunna betrakta eller känna är fullt tillräckligt....... Ristningarna har tillkommit under en lång tidsrymd med början i stenålder som fortsatt till slutet till bronsåldern.   Bronsåldersgraven Bredarör fick efter restaureringen 1932-33 fick graven sitt nuvarande utseende med en "bekväm" ingång till kammaren genom röset.
Graven är idag ca 3,5 m hög och har en diameter på 75 m. Gravröset har tidigt varit utsatt för en omfattande plundring av sten och den ursprungliga höjden bör ha varit ca 12 m högt. Graven hör i varje fall till de allra märkligaste i sitt slag genom de 8 st ristade gravhällarna i gravkammaren.   Vid Koarum, 400m söder om Bredarör finns en samling av 130 st gravar från ungefär samma tid. Här är en av de få vi såg - en skeppsättning.
Vi kom oss aldrig för att fråga "lokalbefolkningen" var de resterande gravarna fanns. Havängsdösen vid Brösarps Backar får väl anses ha ett av Sveriges absolut vackraste belägna begravningsplats. Långdösen var tidigare helt dold av en hög som under 1800-talet försvann genom sandflykt. Graven är undersökt och man fann endast skelettrester och en yxa. Vätteryds gravfält norr om Höör. Gravfältet har ursprungligen bestått av ca 600 st resta stenar i skilda konstruktioner men idag återstår bara 375 av dem. Stenarna står dels spridda, dels samlade till fyrsidiga och skeppformiga stensättningar.
     
Anläggningarna härör från yngre järnålder och en del av gravarna undersöktes 1955-57 av M Strömberg varvid det visade sig att de flesta gravarna var brandgravar.
Skeppsättning, byggd av hällar.
Foto M Strömberg		 Urval av fynden från brandgrav, undersökt 1957.